Sgt 2010 ( pinsamma bilder därifrån, red verkligen dåligt då men Alex tog oss runt iaf. )

Tävlade en av ridskolans b-ponnyer ett tag så tog en paus från Alex (vilket jag faktist ångrar lite). Ponnyn hette Lilla Skäck fast kallades för ''Pontus'', en super härlig ponny när han väl hoppade men var riktigt jävlig och faktist lite elak ibland. Han kunde bjussa mot hindrena och riktigt ta tag i dom och sen ändå bara tvärnita så man flög. Han fick mitt självförtroende att försvinna och började bli osäker... En dag blev det för mycket, flög först av 2 gånger och sen en gång rejält rakt in i ett hinder och då fick det vara nog! Jag skulle ju tycka det var kul att hoppa inte känna mig rädd och osäker hela tiden.

Bara 2 veckor efter den gången skulle jag till Jokkmokk och tävla med han men jag kände att det inte skulle gå, han hade förstört nog mycket för mig! Snälla som ridlärarna var så fick jag bara göra ett häst byte och ta med mig Alex som igentligen inte fick fara ut och tävla. Hann bara rida alex 1 gång innan tävlingen och var fortfarande osäker men när jag väl var uppe på alex rygg igen var all osäkerhet som bortblåst. Hade inte ridit alex på 8 veckor och ändå tog han runt oss felfri i alla klasser.

Har även många fina minnen med Pontus, ett är från kiruna där jag var och tävlade och vi kom felfri i ena klassen, både jag och han var så glada och nöjda! Lärde mig ändå otroligt mycket den tiden jag red honom.

Tävlingen i Jokkmokk med Alex är nog ett av min bästa häst minnen. Att få fara och tävla med sin bästa vän är enormt. Det gick skit bra och vi var felfri alla klasser. Hade som sagt inte ridit alex på ca 8 veckor men allt känndes så jä*la bra, svävade nästan på moln hela helgen! Redan 2 klassen kändes allt som vanligt igen, 1 endaste klass på kungen gav tillbaka mig otroligt mycket självförtroende. Var så otroligt lycklig!