well i don't mind anymore....

Kommer aldrig bli min tur, aldrig någonsin......

Hoppas hoppas!

Varenda dag, hoppas jag på att för höra dom orden jag längtat efter så länge! Känslan skulle vara obeskrivlig, men man kan ju alltid drömma.....

Ingen rubrik passar till det här!

Känner mig så otroligt tandspridd, syns nog aldrig på mig men innerst inne så händer det så sjukt mycket!
Varje dag går jag med tanske och nästan lite stress att jag måste hinna få en ponny innan ponny tiden är slut. Just nu är enda lösningen att sälja Bassi vilket nästan känns omöjligt. Länktar varje dag efter att få fara iväg och provrida en hoppponny som kanske ska bli min, känna att det klickar direkt, kunna fara på vilka tävlingar jag vill. Inte ta hänsyn till andra som kanske ska tävla samma häst. Fram för allt att få hoppa en häst som är 100 % säker och inte stannar eller är tittig, kunna ha ett mål som man inte kan ha på samma sätt men en ridskole ponny då man måste ta hänsyn till allt och alla......

Who do you think you are? Running around leaving scars..

<3

Svar på komentar!

Svarar här på en komentar då det ej fanns nån bloggadress :)!

Emelie nilsson: Du är så otroligt vacker emma! :) <3
Svar: Tack så mycket sötpigan, vad glad jag blir :)! <3

lycka!

Helt sjukt vad dom här djuren betyder mycket!
Vi har nått stort på gång så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå, på vilken sida som vi står!


// Emma

Ändra redigerare


Behöver eran hjälp!

Är riktigt sugen på att börja blogga på en hästblogg igen, tycker ni att jag ska fortsätta med den här eller börja om från början på en helt ny ? :)

RSS 2.0