Förstår inte hur jag ens har kunnat tänka tanken att sälja dig, nog för att jag nästan börjat böla när jag tänkt på det, men att jag ens tänkt tanken är sjukt! Att jag ens skulle tänka tanken att leva utan dig, det går ju inte ? Idag har jag lovat mig själv en sak och det är att aldrig någonsin sälja Bassi, jag får vara hur sjukt som helst, hur fattig som helst, hur lite intresse för hästar som helst,hur svårt det än kommer varra, ja vad det än kommer vara så kommer du förbli min tills döden skiljer oss åt! Sedan den 9 september 2006 har du varit mitt allt och så kommer det förbli! Minns dagen du stod där i hagen när jag kom, helt ovetande om att det var MIN häst,minns det som igår, minns vareda lilla detalj, redan då var jag helt lost i dig! Från att vara en galen turridningshäst till att vara den mest genom snälla hästen. Hade kunnat skriva i år och dar om min underbara vän, men inga ord kan förklara det jag försöker skriva!